”Skrap-Olle”, var en blind spelman född i Linde socken omkring 1750. Han skjutsades från gård till gård, dåtidens sätt att ta hand om fattiga och handikappade. Han var en mästare på att spela fiol. ”Bara han tog i fiolen sjöng den.” Han kunde spela lika bra med ”kolmåsar” på  (vantar av bockhår och ull, överklädda med kalvskinn) som med bara fingrarna. Men så hade han också lärt sig att spela av självaste näcken. Därom förtäljdes följande:
”Skrap-Olle” som ju var född blind kunde därför själv inte gå till Gusselhyttebäcken och där söka näcken för att lära sig att spela bättre. Han behövde gå dit tre torsdagskvällar i rad, vilket han även gjorde. En ung dräng från Gusselhyttan följde med honom dit. De två första kvällarna varken såg eller hörde de inget. Tredje torsdagskvällen såg drängen en liten man (ungefär som en tioårig pojke) komma upp ur bäcken emot dem. Han var helt och hållet gråklädd och med en röd pickelhuva på sitt huvud. Drängen blev rädd och sprang sin väg, och ”Skrap-Olle” – som då var 20 år gammal – fick sitta kvar tills dagen därpå, då folk kom och hämtade honom. Vad han hade upplevt fick ingen veta, men spela hade han lärt sig.”

Ovanstående är berättat av Axel Jansson, Uttersberg som hört det från sin farfar som kände ”Skrap-Olle”.