Anders Frisell riksspelman f i Mockfjärd 1870, d 1944. Vann den 2:a Anders Zorn tävlingen i Mora. Hustrun Kerstin avled 1944. Anders klarade inte sorgen efter hustrun och tog sitt liv bara några månader senare. Hängde sig i vedboden. Han var alkoholiserad. Frisell försökte att bli folkskollärare, men missyckades. Han arbetade som skräddare, brevbärare och ordningsvakt.

När Frisell var omkring sju år gjorde han tillsammans med en äldre bror en fiol av handklyvna takspån. På den lärde han sig att spela några enkla melodier. Föräldrarna som hade gripits av väckelserörelsen, gjorde emellertid slut på spelet och brände fiolen. Man ansåg att fiolen var i djävulens tjänst. Ett par år senare gjorde brodern en bättre fiol med i det närmaste riktig form. Strängarna var av vanlig hemspunnen sytråd. Den här fiolen gömde Frisell i en vedbod och vågade endast spela när ingen hörde det.

Èn gång`, berättade Frisell, `då det var bröllop med dans i byn, smög jag mej dit och trängde mej fram till spelmannen. Mina ögon sögs fast vid hans fiol, och jag minns att jag tyckte att det var den högsta lyckan att kunna få hålla i instrumentet. Då spelmannen under en paus gick ut, vågade jag ta i hans fiol och dra några toner. När spelmannen åter kom in ställde han sig bakom mej. Bäst som det var lyfte han upp mig på ett bord, och så spelade jag min första polska på en dans. Händelsen blev snart känd av mina föräldrarna som gav mig stryk och brände även min andra fiol.

Anders fattade snart mod igen och stal sig till att spela hos en dräng i en granngård. När han blev lite äldre fick han låna en fiol av en granngubbe, mot villkor att han under en vecka skulle köra hans tröskvandring. Denna fiol berättar Frisell, `vågade mina föräldrar ej förstöra, eftersom hans far stod i skuld hos denne.`”

(Fritt ur ”Svensk Folkmusik” av Jan Ling)